Tisdag 7 oktober.
Tisdag kl 9.00 var det avgång från hamnen i Valencia. Trodde vi. Under de drygt två år vi haft Joyager har man alltid fått smyga sig på startknappen för att inte motorn ska starta innan man hunnit trycka, men idag tände inte motorn det allra minsta. Första frågan blir vad vi har ändrat sedan den gick? Inte mycket. Vi har tvättat motorrummet, det är väl ungefär allt. Men, vi hittar en säkringshållare som ser lite stukad ut. Jodå, mycket riktigt. Flatstiftssäkringens ena ben är av. Efter att ha pillrat ut biten som satt kvar stoppar vi i en ny säkring och trycker på startknappen. Motorn snurrar glatt runt, men inte ett liv förutom det. Det är alltså två fel, minst. Nu blir stopp-solenoiden huvudmisstänkt. Vi skruvar loss den, mäter upp den och provar den direkt på startbatteriet. Den rör sig som den ska. Efter en massa letande i arbetsställningar som skulle få ett skyddsombud att gråta och tolkning av ett elschema som nästan stämmer hittar vi ett relä dolt bakom två andra reläer. Det styr strömmen till stopp-solenoiden visar det sig efter att ha tolkat kablarnas färger. En uppmätning visar att reläet är trasigt, avbrott i spolen.
Ut på stan och jaga reläer blir nästa fas. Det är ett väldigt vanligt relä som sitter i nästan varje bil i flera upplagor, men i Spanien tycks det vara helt okänt. Inget napp någonstans. Under cykelturen har tankarna mest handlat om alternativa sätt att få fart på motorn. Det finns som sagt tre reläer. Ett av dem går till kallstartfunktionen. En snabb titt på termometern gör att vi konstaterar att vi definitivt kan vara utan kallstart. Tillbaka i båten får kallstartsreläet en snabbkurs i att vara relä till stopp-solenoiden och efter att ha svurit någon timme över sanslöst oåtkomliga skruvar är det dags att trycka på startknappen. Håckelsemaskinen lever igen!
I morgon lämnar vi den gamla Formel-1 banan i Valencia och åker vidare söderut.
Lämna ett svar