Söndag 12 oktober.
Den 8 oktober kom vi iväg från Valencia efter strulet med motorn dagen innan. Målet var Torrevieja. Det blev ännu en etapp där håckelsemaskinen fick jobba hela vägen i avsaknad av segelbar vind. Månsken hela natten så särskilt mörkt var det inte. Vi kom fram vid 10-tiden på förmiddagen, 24 timmar efter avfärd från Valencia. Om Valencia överraskade oss med att vara en stor stad så var inte Torrevieja någon större överraskning. Det är en stad som känns som den är helt uppbyggd för turism, vilket den säkert också är. Inte vår favorit, men det finns det mesta man behöver. Om det inte var det att man hittat på en helg – igen. Alla butiker stängda, även matbutikerna. Vi hittade en liten ”nödöppet” som mest sålde chips och läsk men även en brödbit och en burk marmelad så vi kunde få till en frukost dagen därpå.
Vädret för vidare färd verkade tveksamt, det skulle bli motvind och en annalkande kuling minskade det användbara väderfönstret så vi troligen inte skulle hinna fram till vårt nästa mål, Almerimar, innan stark vind skulle göra det svårt att ta sig in i marinans inlopp. Vi gick ändå upp tidigt (för oss) och kollade vädret igen. Och se, tidsfönstret hade vidgats lite och motvinden skulle inte bli riktigt lika stark runt udden Cabo de Palos. Vi beslöt raskt att åka och sköt fram frukosten tills vi var på väg.
Prognosen stämde väldigt bra. Vi hade svag motvind första timmarna som ökade när vi närmade oss Cabo de Palos. Vid rundningen av udden tilltog vinden mera och det blev rätt obekvämt i ca 8 timmar, men sedan avtog vinden igen lagom till att solen gick ner. Innan dess hade vi haft ca 1,5 meters våghöjd, men det lugnade ner sig under natten. Motvinden höll dock i sig hela resan så seglen fick en lugn resa igen. Vid 14-tiden gick vi in i Almerimars marina, fick snabbt en plats och gick för att checka in. Det gick inte. Siesta till kl 16.
Strax efter 16 var vi på hamnkaptenens kontor igen och det fylldes i en mängd uppgifter. Hamnkaptenen berättade att det var helg på måndagen. En Australiensisk seglare som väntade på sin tur skrattade högt när han fick höra det och frågade vad de hade hittat på för skäl till helg den här gången. Hamnkaptenen muttrade något om Columbus. Australiensaren skrattade ännu mer och vi konstaterade bägge att anledningen till helgen faktiskt varit rejält vilse när hans stora bedrift inträffat. Hamnkaptenen kommenterade inte det. Man undrar hur spanjorerna ska kunna betala tillbaka sina stora lån till norra Europa utan att arbeta?
Vi blir nog kvar i Almerimar några dagar. Det ska bli kuling och västliga vindar de närmaste dagarna så vi väntar tills det lugnat sig. Nästa mål är Malaga eller Gibraltar beroende på väderfönster. I Gibraltar hoppas vi på besättningsförstärkning och sedan är nästa mål Kanarieöarna. Till det krävs ett tillräckligt långt väderfönster så vi kan segla en stor del av resan. Det blir väldigt marginellt med diesel att gå för motor hela vägen till Lanzarote och vi har ju faktiskt en segelbåt.
Lämna ett svar