Lördag den 9 september
Sjösättningen gick utan problem och enligt tidsplan den 30 augusti och så fort vi var i vattnet och flyttat till utsidan av sjösättningsbassängen kom kylskåpsmekaniker Dimitris med sina instrument och undersökte kylen som vi tagit ur drift sedan en tid då den inte kunde hålla temperaturen. Vi kan köra frysen som kyl så vi har inte varit helt utan kyl (men blir då utan frys…). Han hittade en liten läcka i en koppling och konstaterade att det var för lite köldmedia i systemet. Efter att ha dragit åt kopplingen lite och fyllt på köldmedia verkade kylen fungera igen. Vi åkte sedan tvärs över hamninloppet till ankarplatsen, sjösatte dingen och åkte in till Preveza stad och handlade mat. Natten tillbringade vi sedan på ankarplatsen.
Planen för den närmaste tiden är att gå igenom Korinth-kanalen, besöka Poros med omnejd och sedan ta oss tillbaka västerut för att segla över till Sicilien och vidare till Portugal och Lagos eller Portimao där vi tänkt lägga båten över vintern. Vi får se hur det går med det.
Dagen därpå lämnade vi Preveza och gick via Levkas kanal till en liten vik längre söderut på fastlandssidan som heter Kalamaki Cove. Viken är ganska smal och djup mitt i så det är längst in i viken eller efter sidorna som det går att ankra. Det låg två båtar längst in och den ena använde taktiken att gå ut och ställa sig helt naken och titta på oss när vi kom närmare.
Det fick inte plats fler båtar längst in i viken i alla fall så vi letade istället efter en plats längs nordvästra kanten. Vi kunde precis få ner ankaret tillräckligt långt från strandkanten för att vi inte skulle svaja upp på för grunt vatten om vinden vred. Här låg vi tillräckligt tryggt. Så mycket segling hade det inte blivit på vägen hit, men vi kunde i alla fall rulla ut förseglet en stund så motorn fick lite hjälp.
Nu var det 1 september och vi svängde vänster in i Patrasviken och fortsatte till staden Messolonghi. Infarten dit var intressant. En lång muddrad ränna med fritidshus i olika storlekar på bägge sidor. Rännan slutar i en hamnbassäng där det finns en marina och även plats att ankra eller ligga vid stadskaj. Vi valde att ankra.
Marinan har en intressant historia där en Holländsk och Grekisk delägare kommit ihop sig så grovt att verksamheten stannat av i brist på tillstånd. Det har tidigare varit en övervintringshamn med en aktiv community av längeseglarbåtar, men det har tills vidare upphört. Staden är klart charmig med gågator och många restauranger och fik. Det finns även två bra skeppshandlare som tyvärr fått se kundunderlaget sina efter bråket i marinan. Den ena hade ett enormt sortiment och bl a en toalettpump som vi köpte att ha i reserv. Vi har fått problem med aktre toaletten och vill ha reservdelar så vi kan få ordning på den. På sjuklistan har vi även watermakern där en pump och en slang ska bytas innan vi kan använde den igen.
Från Messolonghi fortsatte vi österut och gick under bron mellan Rion och Andirrion, världens längsta hängbro med 2252m, och var nu i Korintviken. Här försökte vi stanna till i Navpaktos med sin muromgärdade hamn, men vinden var för stark för att vi skulle kunna ta jollen in i hamnen efter att ha ankrat utanför. Att gå in i hamnen kändes inte heller aktuellt med tanke på vinden. Det är väldigt trångt därinne. Istället fick vi fortsätta mot dagens slutliga mål som var ön Trizionia. Nu blev det inte så heller. Det var lördag och den lilla hamnen och ankarviken på ön var full med båtar. På vägen in i hamnviken blev vi omkörda av en italiensk båt som helt kallt trängde sig förbi med skepparens blick stint riktad framåt. Hur farao är de funtade? Vi gjorde ett försök att ankra på den lilla yta som var kvar, men fick inget bra fäste.
Vi tittade på varandra och bägge sa att här vill vi inte vara. Istället gick vi över till fastlandet innanför ön där vi hittade en skyddad vik som vi hade för oss själva och med bra ankarbotten. Det blåste mer än 20 knop så det var skönt att ha bra grepp för ankaret och våglä. Här låg vi kvar två nätter i avvaktan på svagare vind. Vi passade även på att fixa i ordning watermakern här. Den startade men gav tyvärr inte så mycket mer dricksvatten med den nya grövre inloppsslangen. En liten besvikelse, men nu vet vi.
Nästa stopp blev Itea. Målet var att besöka oraklets Delphi, idag ett arkeologiskt utgrävt område med museum. Ett ödesdigert besök skulle det visa sig senare.
Man kan komma dit från två olika hamnstäder, Itea eller Galaxidhi. Galaxidhi påstås vara det charmigare alternativet, men där är det bara förtöjning med eget ankare och tampar mot kaj. Itea ståtar med en vågbrytare där man kan förtöja långsides på insidan. Passar oss bättre. Vi hade tur och det fanns plats på vågbrytaren. Ingen avgift. Härifrån kan man ta sig till Delphi med lokala bussar eller taxi. Bussarna gick väldigt sällan och området stängde kl 17 på måndagar så det blev taxi. Enkel resa kostade 25 Euro och tur och retur inklusive två timmars väntan kostade 60 Euro. Vi valde det dyrare alternativet.
Nu hade vi fått ett klockslag att passa för återfärden.
Väl inne på området visade det sig vare väldigt backigt, staden låg på en bergssluttning, så med tidsgränsen i minne fick vi inte söla om vi skulle hinna se hela området inklusive museet. Det var mycket att titta på, Apollons tempel, platsen där det första oraklet gjorde sina förutsägelser, skattkammare mm Och så fanns det en stadion.
Den ligger högst upp i området där det finns en platå för en ca 200 meter lång löparbana med läktare. Vägen dit upp var lång och tung, men det var häftigt att se. Vi gick tillbaka ner igen och hann även med museet, men vi var rejält trötta. Inga problem att somna den kvällen.
Från Itea fortsatte vi dagen därpå till Korintkanalens västra mynning. Vi var framme vid 16-tiden och skulle precis hinna med en grupp båtar som skulle åt vårt håll.
Av outgrundlig anledning lämnades vi och en båt till kvar utanför infarten. Påminnelser till kanalkontrollen besvarades bara med ”vänta norr om infarten tills ni får nya instruktioner”. Vi fick vänta i tre timmar innan nästa konvoj avgick. Klockan var då så mycket att vi riskerade att få ankra i mörker på andra sidan kanalen och vi påbörjade förberedelser för det medan vi väntade.
Kanalen var mäktig. Att veta att den till största delen är handgrävd för över 120 år sedan minskade inte intrycket. Man har grävt ett som mest ca 50 meter djupt och 3,2M långt dike tvärs igenom klipporna.
Det går ett par broar över kanalen på det högsta stället. Sidorna på kanalen är mycket slitna med stora stenblock i vattnet och man ser att underhållet är eftersatt. Trots de höga kanalavgifterna, vi betalade 218 Euro enkel resa, verkar det inte finnas resurser till underhåll. Det gäller att hålla sig mitt i kanalen. Ute på andra sidan la vi till vid en kaj och gick in och betalade. Som tur var gick det snabbt och smidigt så vi hann precis ankra innan det blev mörkt. En bra ankringsplats ligger ca 10 min norr om kanalentrén. Så var vi då i Egeiska havet.
På morgonen startade vi mot ön Aigina och staden med samma namn. Här ankrade vi utanför marinans vågbrytare och tog dingen in till hamnen.
Mycket restauranger på catwalken mot stadskajen som på så många andra platser. Vi hittade en skeppshandlare som hade en ny slang till aktre toaletten och även sålde Campinggaz gasol. På morgonen dagen därpå var vi och provianterade i en mycket bra supermarket.
Mitt på dagen lättade vi ankar och gick mot Poros stad på ön Poros (känns det igen?) Här är vi när detta skrivs och vi har ankrat utanför militärbasen som ligger i stadens norra del. På kvällen när vi kom hit tog vi en promenad längs stadskajen för att få lite överblick på staden. Den består i stort sett bara av gatan längs stadskajen och sedan vindlande gränder med bostadshus i kvarteren innanför den. Riktigt häftig liten stad även om den har tydlig turistprägel.
Det går ett antal färjor hit, bla från Atens hamnstad Pireus men även från andra öar, så det händer något mest hela tiden. Många Atenbor söker sig hit på helgerna, men det är också många segelbåtar här.
I slutet av vår promenad började det här inläggets författare känna en obekant smärta i höger knä. Väl tillbaka på båten tilltog smärtan och knät började bli svullet och varmt. Märkligt. Lite surfande indikerade att det kunde röra sig om en inflammation, kanske orsakad av överansträngning.
Försiktig behandling med Voltarén salva och Ibuprofen påbörjades, men morgonen därpå var det snarast sämre. Ett samtal till en läkare i bekantskapskretsen stödde teorin, men jag fick också en tydlig varning. Är det en infektion inblandad (bakterier) kan det bli riktigt allvarligt. En läkare måste titta på knät. Men var hittar man en läkare här? Jag provade att ringa vårt försäkringsbolag där vi har en svindyr internationell sjukförsäkring och de skulle söka efter lämplig läkare. Under tiden gick (eller snarare haltade) vi till ett apotek vi sett kvällen innan. Jodå, de visste var det fanns en bra läkare i staden och de ringde också honom. Jag kunde komma dit på en gång.
Hans undersökning bekräftade inflammationsteorin men kunde inte avfärda risken för en infektion. Troligen har jag påbörjat en överansträngning av knät i Delphi och promenaden på torsdagskvällen i Poros fick till slut inflammationen att blomma ut.
Jag har nu fått antiinflammatorisk medicin och för säkerhets skull även antibiotika ifall jag även skulle ha en infektion. Jag är även ordinerad vila några dagar så vi blir kvar ett tag till i Poros. Det finns ju sämre ställen att fastna på…
Lämna ett svar