Tisdag 19 september.
Vi lämnade Poros den 14:e och gick till en stad strax söder om infarten till Korinthkanalen, Korfos. Här övernattade vi för ankar och gick på morgonen till Korinthkanalens östra mynning, betalade och gick sedan nästan direkt genom kanalen tillsammans med tre andra båtar. Planen var nu att segla (hmm) nonstop till Messolonghi i sundet mellan fastlandet och ön Peloponnisos,s västra ände. Nattsegling alltså. Prognosen var att vi skulle få en del motvind, upp till 15 knop, i början av färden men att vinden sedan skulle avta på kvällen och natten. Det första stämde, men någon direkt minskning såg vi inte till förrän vi var nästan framme. Som mest hade vi drygt 30 knops motvind en kort stund runt en udde. Som tur är finns det inte plats i sundet för att bygga upp vågor i relation till vindstyrkan som på öppet vatten så det blev inte så besvärligt. Det var en sträcka någonstans på mitten där vågorna ett tag kom från flera olika håll och började öka i höjd som det blev onödigt jobbigt. Vi tog då en paus i viken in mot Itea stad och väntade ett par timmar på att det skulle lugna sig lite innan vi gick vidare.
Vi var framme i Messolonghi vid 9-tiden på fredag morgon och skulle lägga oss vid stadskajen då vi upptäckte att vi fått ett slamrande missljud så fort vi la i backväxel och höjde motorvarvet lite. Vi provade några gånger men oljudet fortsatte. Det blåste knappt någonting så vi tog oss ändå försiktigt in till kajen och förtöjde. Humöret var väl inte direkt på topp. Motorn och drivlinan är väl ungefär det enda som inte gett oss problem under våra fem säsonger borta från Sverige. Annars tror jag vi drabbats av allt från riggproblem och ner till bottenfärgen som flagat från kölen. Marin kvalitet. Utan backväxel kan vi knappast ta oss till Portugal, det blir problem både vid tilläggning och ankring och vet vi inte vad felet är finns det stor risk att vi plötsligt även får problem med drivningen framåt. Felet måste alltså lagas och det är nästan tvunget att det sker här på plats. Vår kylmekaniker i Preveza sa innan vi skiljdes åt att vi kunde ringa honom om vi fick problem så det gjorde vi nu. Han skulle kolla runt bland sina kontakter och återkomma. Under tiden mailade jag till Lancing Marine i Brighton, UK som är specialister på växellådor och beskrev symtomen och frågade hur de skulle kunna hjälpa till. Vi skulle ju kunna flyga till dem med växellådan eller åka dit och hämta delar ifall det behövdes. De svarade snabbt med lite råd, men sa också att leveranstiderna på delar var ganska långa (veckor) och ännu längre på en ny växellåda (månader).
Under helgen gick det inte att få hit någon mekaniker, men idag måndag har vi fått kontakt med en lokal mekaniker här i Messolonghi via kylmekanikern. Han har nu varit här och monterat ur växellådan ur båten och vi har inspekterat drivskivan med sin ryckutjämnare som var ett hett tips från Lancing Marine. Allt pekar dock på att felet ligger i själva lådan så mekanikern har fått vårt klartecken på att ta isär växellådan för att se om felet kan hittas där. Det mörka molnet är nu leveranstiden på delarna, men vår grekiske mekaniker säger att han kan få fram delar på några dagar. Vi behöver komma iväg mot Sicilien snarast för att det inte ska bli för sent på säsongen för oss att nå Portugal.
Mitt knä blir väääldigt långsamt bättre och vi har besökt en läkare på sjukhuset här i Messolonghi som verkar hyfsat nöjd med utvecklingen och har ändrat lite i medicineringen. Han säger att det kan ta tid. En månad är inte omöjligt. Det går ganska bra att segla ändå tror vi. Vi får vara ännu lite fegare med väderfönstren eftersom jag saknar en del styrka och rörlighet.
Bara vi nu får ordning på växellådan!
Inger
Här uppe på Kvitfjells är det snöblandat regn, det slipper ni åtminstone.