Fredag 29 september
Som rubriken antyder löste det sig med växellådan i Messolonghi. På lördagen den 23:e kom mekanikern och monterade den reparerade växellådan. Spänningen var stor när vi startade motorn och la i backen. Stor besvikelse följde – oljudet var kvar! Nu började en ny felsökning. Om man lyssnade noga kunde man höra att ljudet hördes mer utanför motorrummet än inne i det. Växellådan var dessutom kollad och åtgärdad, inget i den kunde orsaka det här ljudet. Ny misstänkt blev propelleraxeln och stödlagret. Vi stoppade ner GoPro-kameran i vattnet och filmade axeln och propellern från bägge sidor. På filmen kunde man se en viktig sak. Den zinkanod vi monterade i Preveza satt inte på den position där den skruvades fast. Nu klarnade bilden. Zinkanoden var lös och propellerströmmen vid backning fick den att lägga sig mot skrovet vid hålet för propelleraxeln och där uppstod oljudet. Vilket skitfel! Ännu ett bevis på den låga kvaliteten på marin utrustning. Vi tyckte visserligen att skruvarna som höll anoden på plats såg väl klena ut, men man vill ju tro att den som tillverkar en sådan här sak skulle ha koll på det. Så var nu inte fallet utan de hade tillverkat ett föremål som såg ut som en zinkanod för en 30mm propelleraxel, men inte klarade uppgiften. Mekanikern visade sig även vara duktig fridykare så han tog bort anoden helt från axeln. Den är inte nödvändig då propelleraxeln är elektriskt jordad till motorn.
Vi kände även en stor besvikelse på mekanikern som inte kunde ringa in det här felet från början utan istället gjorde en dyr, och troligen ganska onödig, reparation av växellådan. Några lager var visserligen inte helt i nyskick, men det hade inte varit nödvändigt att åtgärda just nu. Vi blev än mer besvikna på honom då det visade sig att han hade förväxlat två kylslangar så de satt på fel plats, vänt vattenlåset till elverkets avgasslang bak och fram och missat att dra en slangklämma helt och hållet så sjövatten läckte ut ganska kraftigt när man startade motorn. Vi åtgärdade de här felen själva bara för att slippa diskutera eländet mer med honom. När vi hade kört några timmar visade det sig också att det lilla oljeläckage växellådan haft det senaste året fanns kvar i samma omfattning.
På kvällen samma dag som vi fått växellådan monterad lämnade vi hamnen i Messolonghi och tog oss till Argostoli på ön Kefallonia. Det blev 11 timmars gångtid på motorn och växellådan som förutom det lilla oljeläckaget verkar fungera ok. Väderrapporterna visade att det fanns möjlighet att segla över till Sicilien med start på måndagen, så vi provianterade och lämnade Argostoli vid 1-tiden natten mellan måndag och tisdag.
Det blev en resa med inledande motorsegling ungefär halva vägen och därefter motorgång då vinden var rakt emot. Det åskade norr om Argostoli när vi åkte och när vi hade ca 100 sjömil kvar till Sicilien mötte vi ett nytt åskväder i något frontliknande väder. Vi fick ändra kurs några gånger för att skapa större avstånd till åskskurarna och kom fram utan att behöva studera blixtarna på närmare håll. Vid udden på Siciliens sydöstra spets valde vi att inte gå in i hamnen Porto Palo som planerat utan istället fortsätta direkt till Licata och vi var framme där vid 11-tiden på torsdagen. Totalt blev resan ca 340 sjömil och det tog 58 timmar. Det ger en snittfart på ca 5,85 knop och det är vi helt nöjda med.
Framme i Licata, som vi hade som vinterhamn vintern 2015/2016, hade vi ordentlig tur. En av marinerosarna är också dykare och han hade våtdräkten på sig när han var med och tog emot oss. Vi frågade då om han kunde göra ren vår bogpropeller vilket han gärna gjorde. Väl i vattnet kom han snabbt upp igen och sa att det sitter något i vår propeller. Det visar sig vara rester av ett fisknät. När vi åkte längs Siciliens sydkust sista natten hörde vi en duns och farten minskade något. Vi stannade till och backade några sekunder och därefter var farten normal igen. Med största sannolikhet var det då nätet fastnade. Senare under natten tyckte vi också att det hördes ett svagt obekant brummande i båten och det måste förstås ha varit de här nätresterna som var orsaken. Det var ju en himla tur att dykaren råkade vara på plats, annars hade vi säkert fortsatt att åka omkring med nätresterna. Det här var första gången vi fått in ett fiskenät i propellern. Vid avfärden från Sverige 2013 trasslade några snören från mooringlinorna i hamnen Furusund in sig i vår propeller, men det här var premiär för fisknät. Ganska konstigt att det inte hänt tidigare med tanke på hur erbarmligt dåligt utmärkta de flesta näten är och att det dessutom driver runt en del nät på egen hand runt om på haven.
Nu siktar vi mot Trapani de närmaste dagarna där vi ska få besättningsförstärkning och sedan ta oss över till Sardinien. Eftersom vi blev sinkade med växellåds/anodstrulet vill vi sätta lite fart västerut nu så snart vädret tillåter.
Lämna ett svar